Om myterna kring skrivandet

- Öva dig på tankar som lyfter

- Våga ifrågasätta dina myter

Exempel på myter:

- Allt jag skriver blir fel
- De utvalda genierna
- Man måste skriva en bok

     
         
   


 

Öva dig på tankar som lyfter

Naturligtvis får du skriva precis hur du vill.
Självklart är du unik i ditt skrivande.
Du duger. Ingenting kan bli riktigt fel.

Stå på dig. Var den du är. Skriv för hela världen, eller bara för dig själv. Öva dig på att tänka tankar som lyfter! På så vis blir det lättare att hålla liv i skrivandet.



   
   


Våga ifrågasätta myterna

Som skrivande person har jag upptäckt hur många myter det kretsar kring just skrivandet. Det är tankar som gör allt annat än lyfter.

Förutfattade meningar bubblar omkring i huvudet och som gör sitt bästa för att jag ska låsa mig så att jag inte orkar att skriva en endaste liten ynka rad till.

Det är lätt tappa skrivlusten. Och bästa vapnet mot sådana här baklås-tankar är att plocka fram dem i dagsljuset och vrida på dem. Att skapa en motmyt.

Här följer några exempel på myter och motmyter.


 

Myt: Det blir bara fel när jag skriver!

Mycket kan man skriva, men inte fel. Visst kan man stava som en kratta och att konstruera fullständigt obegripliga meningar. Det kan man. Texten kommer att fungera ganska dåligt. Men är den fel?

Förstå mig rätt. Det är viktigt att kunna reglerna innan man bryter dem. I skolan lärde vi oss reglerna för det svenska språket. Där finns grammatiska rätt och fel. Utanför skolans väggar kan vi leka fritt på vårt alldeles egna sätt.

Bryt mot reglerna och pröva vad som händer. Jag lovar att det är mycket upplyftande. Du är dessutom i gott sällskap. Att författa en hel bok utan att sätta punkt och skiljetecken är exempelvis redan ett beprövat sätt att tänja på gränserna.


Motmyt:
Rätt och fel finns inte när jag skriver. Däremot finns texter som fungerar bättre eller sämre. Det är aldrig farligt att prova nya grepp.

Lita på magkänslan och låt någon annan läsa dina texter. Så vässar du texten till max.

 
 
 
       
   



   
   

Myt: Bara vissa utvalda genier kan skriva!
(... jag är inte en av dem)

I litteraturen, liksom inom musik och konst, finns myten att vissa människor är stora konstnärliga genier. Himmelen har liksom öppnat sig över dem och de kan hosta upp bok efter bok, musikstycke efter musikstycke, konstverk efter konstverk, utan att blinka. Utan att behöva kämpa för det.

Jag vägrar tro på den där myten. Visst har vi olika fallenhet för saker. Vissa är mer musikaliska än andra exempelvis. Men böcker, målningar, och musikstycken kommer inte gratis. Verkligheten är inte sådan.

Bakom stora författares verk finns det mycket äkta värk också. Det bara märks inte, eftersom skribenten tränat sitt skrivande så länge och ihållande att det hela verkar lätt som en plätt.


Motmyt:
Det genialiska med mig är att jag är jag. Andras medgångar kan inspirera mig, men
själv skriver jag efter min unika förmåga.

   
     


   
   

Myt: Man måste skriva en bok!

Ja, jag erkänner! Jag är helt såld på tanken att skriva en bok. Det verkar så mysigt på något sätt. Att kalla sig författare och att gå omkring och vara stolt över att vara publicerad.

I bilden av författarskapet ingår även romantiska tankar om att hasa omkring i raggsockar, säckiga byxor och hemmastickad tröja i en röd liten skrivarstuga med laptop, vedeldad kamin, trasmattor, och boktravar från golv till tak. Till och med en spinnande katt på stentrappan utanför ingår i de skimmrande dagdrömmeribilderna.

Frågan är hur det känns med den där "måstetanken" när man tänker på hur verkligheten ser ut.

Just nu ser min verklighet inte riktigt ut sådan som i den lätta, förenklade och skimrande drömvärlden. Jag har svårt att tro att jag skulle kunna sticka mig en egen tröja exempelvis. Och vad bokmanus anbelangar, så har jag aldrig ens påbörjat ett.

Motmyt:
Man måste ingenting. Allra minst skriva en bok för att man tror att man måste.

Men drömma får man. Drömmar är härliga.

 
     
     
   
     


PSST!

Synpunkter tas emot i gästboken.

Anki Skrutts Formidabla Värld
© Anki Carlsson 2004-2006